Finns inte det man söker, får man skapa det själv!

Det finns massor av fina, vackra och informativa inredningsbloggar. Det råder det ingen tvekan om. Först tyckte jag mest att de hem som fanns att beskåda i de flesta bloggarna var den där typen av vita hem som många gillar: lite inspirerade av den danska shabby chic-stilen men ändå på något vis amerikaniserad. Inget fel alls på stilen men den är inte min.

Det finns även andra hem som det bloggas om, det har jag nu hunnit upptäcka. Underbara och vackra och det är underhållande och givande i allra högsta grad att surfa hos dem.

Själv älskar jag inredning. Slukar mina inredningsmagasinsfavoriter varje månad: Living ETC, Elle Interiör, Sköna Hem, Family Living och Residence. Ibland slinker O at Home in och om någon annan har vackra hem, även de! Dessa tidningar avnjutes med fördel i ett skumbad för min del. Ingen annan inramning är god nog.

Så, hur tänker jag kring min egen inredning? Jag älskar det personliga och tycker att det man älskar och tycker om brukar funka alldeles förträffligt ihop eftersom den gemensamma nämnar ju är den/de som valt det. Jag tycker om konst och originalitet. Jag är uppvuxen med mycket spring hemma hos min farmor och farfar som på 50-talet köpte lampor, soffor, mattor, fåtöljer, bord och stolar av de underbara danska favoriterna: Jacobsen, Poulsen, Kjaerholm, Wegner med flera. Ekströms underbara fåtöljer och stolar hade de också. Då tyckte jag bara att de hade så konstiga saker hemma hos sig: trebeniga stolar och ett trebenigt soffbord (mamma och pappa hade noll i budget till inredning, så där såg det inte riktigt ut så). Numera förstår jag mer och mer för varje år varifrån jag ärvt min smak och mitt stora intresse för inredning, formgivning och design: från dem båda! Ännu ser jag möbler för första gången i mina magasin och tänker:

-Aha, farfars skrivbordsstol med den konstiga böljande höga ryggen! Oj, var den formgiven av honom eller henne?

Fick jag en miljon att balla loss för i möbelväg fick det bli Y-stolen (8 st) av Wegner, det fick blir Frank-skåp och Svenskt tenn-lampor, jacobsens golvlampor, Tulip-stolar, Laminofåtöljer och mattor, kuddar och satsbord från de stora eller kanske bara loppisfyndade möbelsksparna från förr. 30-, 40- och 50-tal äger, enligt mig. Och jag älskar de rundade formerna på bord och stolar. Jag älskar genuint hantverk som nästan strålar värme och kärlek mot mig som avnämare och uppskattare.

Jag tycker också om ett visst mått av överraskning i inredningen: en oväntad färgkombination bakom en krök eller ett vågat val någonstans där man absolut inte tror man ska möta det med blicken. Jag skyr trender, om jag kan frigöra mig nog i sinnet. Det jag älskar (jo, för det är endast det jag vill omge mig med) älskar jag för evigt. Ändå kan trender vara en hjälp att få upp sina egna ögon: jag hade nog inte kommit på tanken att blanda olika stolar runt ett matbord men jag älskar det. Jag kan inte fatta hur o-spännande jag nu upplever åtta likadana runt ett bord! Näe, inte om det är Y-chair då'ra!!! Eller kanske Myran...

På senare tid har jag mer kommit att uppskatta det unika framför både det billiga eller det kanske dyra. Det är som allra roligast att finna något man inte visste existerade förrän man såg det och det finns bara den, där och då. I alla fall blandat med allt det andra man har valt ut i hemmet.

Inredning är livskonst och är det som gör vardag såväl som helgdag extra njutbar: att vara i ett hem som både fungerar och som är vackert och inte minst trivsamt, med myskänsla och hemma-trygghet. Inredning och formgivning är en av de saker jag måste ha i mitt liv. Så är det bara.

Här ska jag blogga om mitt hem men även förhoppningsvis fundera mer generellt kring hyrda hem. Vi hyr vår underbara lägenhet och det har sin särskilda prägel på vad man väljer att göra med hemmet. DET har jag saknat att läsa om, så nu skriver jag det själv. Hoppas självklart det snart kommer en BRA tidskrift på temat....!